03 / 03 Språkmuseet Uppdragsdrivet studentprojekt
Jag gjorde språkval till en visuell form att skicka vidare
För Språkmuseet utvecklade jag två sammanlänkade interaktioner: en generativ språkikon inför besöket och ett vykort efteråt. Tillsammans visar de hur jag kombinerar tjänstedesign, visuell identitet och kreativ kod.
- Mitt ansvar
- Före-koncept, språkval, p5.js-ikon och vykort
- Period
- 30 april–8 juni 2025
- Team
- Fem designers
- Partner
- Språkmuseet
- Verktyg
- Figma, Lovable och p5.js
- Status
- Koncept och interaktiva prototyper
A Vad jag såg på museet
Personliga berättelserför upplevelsen vidare
Språkmuseet bad oss utveckla digitala koncept för tiden före och efter ett besök: interaktioner som kunde väcka nyfikenhet i förväg och ge upplevelsen en fortsättning efteråt.
Eftersom museet ännu inte var öppet gjorde vi fältstudien på Stockholms Stadsmuseum. Jag var med och tog fram intervju- och observationsguider, intervjuade besökare och observerade hur de tog sig an utställningarna. Tillsammans genomförde vi 15 intervjuer.
För mina koncept tog jag fasta på två återkommande teman: personliga berättelser gjorde innehållet mer engagerande, och rekommendationer mellan människor påverkade vilka museer de upptäckte. Det gav mig en riktning: först skapa något personligt inför besöket, sedan ge besökaren ett sätt att dela det med någon annan.
Fältstudien genomfördes under en enda vardagseftermiddag och omfattade inte skolklasser. Insikterna gav en riktning att utforska, inte ett svar för Språkmuseets alla målgrupper.
B Jag gjorde språkval synliga
Tre val blirvisuell identitet
De gemensamt valda konceptspåren låg främst efter besöket. Jag såg en lucka före det och tog på eget initiativ vidare ett önskemål från uppdragsgivaren: en symbol för besökaren utan nationella associationer. I stället för en flagga eller ett fast emblem formulerade jag en generativ språkikon.
Jag arbetade fram språkvalsgränssnittet, definierade den visuella mappningen och byggde generatorn i p5.js. Besökaren väljer modersmål, guidespråk och ett språk den vill veta mer om. Språknamnen omvandlas till siffervärden som påverkar basfärger, färgförhållanden, mönstertyp, intensitet och rotation.
Designmålet var variation utan att tappa igenkänning. Därför behöll jag en gemensam grundform och lät språkvalen förändra dess visuella innehåll, i stället för att varje kombination blev en helt ny symboltyp.
Den fungerande kodprototypen lät mig bedöma det statiska skisser inte kunde visa: hur färg, mönster och variation faktiskt förändrades när valen byttes.
Språkikonen, byggd i p5.js
Prova själv
Genereradin egen ikon
Portfolioversionen behåller projektets generativa grundlogik men har ett omarbetat gränssnitt. Välj tre språk för att se hur färg, mönster och rotation förändras.
Se även skriptet i p5.js-editorn ↗
Symbolens kulturella träffsäkerhet eller inkludering utvärderades inte separat i projektet.
C Jag gjorde besöket skickbart
Från personlig ikontill social handling
I vykortet flyttade jag fokus från att få en symbol till att använda den. Jag tog huvudansvar för koncept, flöde och gränssnitt: först pappersskisser, sedan Figma och slutligen en interaktiv Lovable-prototyp för en tänkt kiosk.
Besökaren väljer ett motiv—där den egna språkikonen kan vara ett alternativ—skriver meddelande och mottagare, förhandsgranskar fram- och baksida och skickar. Jag höll sekvensen kort och avslutade den med en tydlig social handling.
Idén byggde vidare på researchen: i stället för att ge besökaren mer museiinnehåll direkt efteråt, när flera beskrev sig som färdiga eller mätta, omvandlade vykortet upplevelsen till något riktat till en annan person.
Testerna pekade påpersonlig relevans
Jag deltog i de gemensamma prototyptesterna med sex klasskamrater och experter. Responsen på vykortet var blandad: några såg charm och potential, men flera saknade personlig relevans och betalningsviljan var låg. En deltagare ville ge den egna ikonen större plats.
Det pekade mot en tydlig prioritering för nästa iteration: det personliga motivet behövde bära mer av värdet än själva vykortsformatet.
D Vad jag skulle ta vidare
Två bidrag,en starkare koppling
Recap och ordboksidén var gemensamma spår, inte mina huvudleveranser. Ordboken väckte störst osäkerhet och den bredare koncepthelheten upplevdes fortfarande som visuellt och funktionellt splittrad.
Min starkaste riktning låg i kopplingen mellan språkikonen och vykortet: först skapa ett personligt uttryck, sedan använda det för att nå någon annan.
Jag skulle prova de två koncepten tillsammans i museimiljö med de målgrupper som saknades. Därefter behövde data och samtycke, språkbredd, fysisk produktion och samspelet mellan kiosk och besökarens egen enhet lösas före en implementation.
